Nytt år, nya bekymmer
Men även nya roligheter=)
Året har börjat snyggt med lite magsjuka, spyor, trötthet och massa trevligheter!
Inga speciella trevligheter kanske men dom här vardagliga trevligheterna som man inte vill vara utan! Fika träffar och tele prat med sin bästa vän, middag hos svärföräldrar, badäventyr med nära o kära! Vad vore väl livet utan allt detta??
Idag har jag och Alva gått upp till krämaren för att hämta ut mina böcker!!!! Beställde ju 2 böcker för flera veckor sen, läste den ena och tappade bort den andra så jag beställde om den andra på nytt och nu har jag börjat läsa den=)
Skulle vilja mena att jag gärna inte går ut på promenad med min dotter i en vagn. Hon vill gå själv. Hon får gå själv. Hon ska plocka upp ALLA snö/is bollar hon ser. Hon ska sedan kasta dom. Sedan böja sig ner och ta upp dom igen, vilket inte är lätt när man är väldigt påbylsad. Hon ska även stanna och titta på alla "pippi" som hon ser. Hon stannar även så fort vi möter en människa och står och glor tills personen kommit precis i jämhöjd med oss då skriker hon och springer! När vi sen kommer upp mot stan och trafiken så vill jag att hon ska sitta i vagnen. Det vill inte hon. Vilket slutar i illskrik, och då menar jag verkligen ILLskrik och en unge som hänger med överkroppen ut över vagnens sida så jag måste ha bra bredd när jag går på trottoaren för annars slår hon i skallen i lyktstolpar och dylikt. Och detta var endast vägen upp!!!!!!! På vägen hem så mutade jag henne med en smoothie som hon fick slurpa på i vagnen medans jag gick fort som faaan för att hinna komma så nära mitt hem som möjligt innan smoothien var slut och hon skulle tappa tålamodet igen. Jag hann inte ens halvvägs.
Så fick ha en skrikande unge i vagnen tills jag kom till en bra otrafikerad cykelväg där hon kunde få gå själv igen. Ville hon gå bara rakt upp och ner då? Nope, hon skulle köra vagnen. Men når dessvärre inte upp till handtaget så jag får gå böjd och luta vagnen så hon ska kunna köra. Till sist tröttnar jag(läs ryggen) och hon får gå som en vanlig unge. Men det går inte, för då får hon solen i ögonen och ska bli buren, absolut inte åka vagn. Ja kortfattat sagt så blev det skrik ända fram till våran gata då hon åter kunde gå själv(solen låg bakom huset) och titta på "pippi".
Sen blev det raka vägen i i sängen för en tupplur. Just nu sitter hon och kastar nappar och leksaker på mig för att få uppmärksamhet.
Nej men sådär då vart det en hel novell skriven över en promenad upp på stan! Imorrn kommer berättelsen om när jag skulle gå ut med sopor! Haha nej då så illa är det inte. Eller.....???
Men nog älskar jag envisa, trotsiga, illskrikandes unge mest av allt<3
Argt barn nr 1
Argt barn nr 2
Men ibland är de glada o rara oxå;)
Året har börjat snyggt med lite magsjuka, spyor, trötthet och massa trevligheter!
Inga speciella trevligheter kanske men dom här vardagliga trevligheterna som man inte vill vara utan! Fika träffar och tele prat med sin bästa vän, middag hos svärföräldrar, badäventyr med nära o kära! Vad vore väl livet utan allt detta??
Idag har jag och Alva gått upp till krämaren för att hämta ut mina böcker!!!! Beställde ju 2 böcker för flera veckor sen, läste den ena och tappade bort den andra så jag beställde om den andra på nytt och nu har jag börjat läsa den=)
Skulle vilja mena att jag gärna inte går ut på promenad med min dotter i en vagn. Hon vill gå själv. Hon får gå själv. Hon ska plocka upp ALLA snö/is bollar hon ser. Hon ska sedan kasta dom. Sedan böja sig ner och ta upp dom igen, vilket inte är lätt när man är väldigt påbylsad. Hon ska även stanna och titta på alla "pippi" som hon ser. Hon stannar även så fort vi möter en människa och står och glor tills personen kommit precis i jämhöjd med oss då skriker hon och springer! När vi sen kommer upp mot stan och trafiken så vill jag att hon ska sitta i vagnen. Det vill inte hon. Vilket slutar i illskrik, och då menar jag verkligen ILLskrik och en unge som hänger med överkroppen ut över vagnens sida så jag måste ha bra bredd när jag går på trottoaren för annars slår hon i skallen i lyktstolpar och dylikt. Och detta var endast vägen upp!!!!!!! På vägen hem så mutade jag henne med en smoothie som hon fick slurpa på i vagnen medans jag gick fort som faaan för att hinna komma så nära mitt hem som möjligt innan smoothien var slut och hon skulle tappa tålamodet igen. Jag hann inte ens halvvägs.
Så fick ha en skrikande unge i vagnen tills jag kom till en bra otrafikerad cykelväg där hon kunde få gå själv igen. Ville hon gå bara rakt upp och ner då? Nope, hon skulle köra vagnen. Men når dessvärre inte upp till handtaget så jag får gå böjd och luta vagnen så hon ska kunna köra. Till sist tröttnar jag(läs ryggen) och hon får gå som en vanlig unge. Men det går inte, för då får hon solen i ögonen och ska bli buren, absolut inte åka vagn. Ja kortfattat sagt så blev det skrik ända fram till våran gata då hon åter kunde gå själv(solen låg bakom huset) och titta på "pippi".
Sen blev det raka vägen i i sängen för en tupplur. Just nu sitter hon och kastar nappar och leksaker på mig för att få uppmärksamhet.
Nej men sådär då vart det en hel novell skriven över en promenad upp på stan! Imorrn kommer berättelsen om när jag skulle gå ut med sopor! Haha nej då så illa är det inte. Eller.....???
Men nog älskar jag envisa, trotsiga, illskrikandes unge mest av allt<3
Argt barn nr 1
Argt barn nr 2
Men ibland är de glada o rara oxå;)
Kommentarer
Postat av: Anonym
Hehe söta ni är! Såg er promenad framför mig haha!
Hoppas allt e bra!
Kram Helena
Postat av: petra
haha...vilken promenad...kunde inte göra annat än garva när jag läste!!
Trackback
